Slutet är början på något nytt
hur fort får det gå? I juni pratade jag och Ante om hur vi ville att vår och barnens framtid skulle se ut. Var det ett liv i Stockholm där hälften av ens vakna tid skulle gå ut på att sitta på pendeltåget och att knappt träffa sina barn mer än en snabebis på kvällen innan läggning. Skulle barnen vara tvungna att gå långa sagt på förskolan bara för att vi valt att bo i en stad där långa avstånd är en vardag. Nej! Under en promenad på vårt favorit ställe - Fårö - beslöt vi oss för att nej det är inte alls vad vi vill. Vi vill ju egentligen inte alls åka från den här ön, det är här vi vill bo, leva och trivas. Jobba och spendera tid mer tid som en familj. Så vi betämde oss att i augusti då åker vi helt enkelt! Packar våra väskor, hyr ut lägenheten och börjar något nytt.
Flax är vad vi har haft, de ekonomiska löste sig, vi hittade en butikslokal på Adelsgatan (!), wonkan fick dagisplats på världens bästa dagis, vi kunde bo i ett gårdshus i visby och Andreas kunde pendla till en början. Och nu då sedan augusti har det gått en del veckor, jo en byggnadsvårdsbutik och kontor är är inret, ärtan börjar på samma dagis som wonks efter jul och Andreas pendlar fortfarande. Men vi har ändå mer. Tid tillsammans än när vi bodde i Stockholm. Helt otroligt!
Nu ligger jag mellan mina två sovandes barn efter en måndag med farmor som varit och hälsat på. Funderar på vad som ska hända i vår, när säsongen drar igång på riktigt och när vi måste hitta någonstans som är vårat. Inreder det obefintliga boendet i huvudet redan. Rensar ur i huvudet redan också. För när man bor tillfälligt på 24 kvm så inser man vad som är nödvändigt att ha och inte. Det mest nödvändiga är varandra och tålamod.
Farmor, lillebror och superhjälten (filten är en mantel)
