Helt Perfekt
Eller inte!
Jag känner de flesta dagar att det inte blir som jag tänkt mig, vi kommer inte ut som jag tänkt mig, jag hinner inte slänga in den där tvätten som jag tänkt mig och jag hinner inte plocka som jag tänkt mig. Och så kollar man på alla andra bloggar där tillvarorn verkar vara helt perfekt, rent och snyggt. Aldrig några tvätthögar (vi har alltid tvätthögar), aldrig tråkig mat, aldrig leksaker över hela vardagsrummet och alltid bortplockat och snyggt i köket (där en annan knappt hinner plocka undan efter lunchen). Det ser ut som det gör och ibland orkar jag inte bry mig utan all min fokus ligger på barnen, som det ska vara, men ofta blir jag också så trött! Jag skulle vilja rensa och ordna, fixa och dona, men hur ska man hinna med det om man inte ens hinner slänga upp jackan på den överfyllda hatthyllan i hallen.
Då kanske någon tänker, men sitt inte där och skriv då! Fixa i stället när du har tiden, jag har tiden just nu men inte möjligheten för att någon ständigt hänger på min arm eller som nu sitter och sover på min mage. Och i kväll nattat barnen (den enda gången A inte vaknar när jag lägger ifrån mig honom) då fixar vi det mest akuta, disken, tvätten och plockar undan. Men dagen efter är det samma sak igen.
Mörkret och gråheten ute har fått in mig i en svacka det var mycket roligare att ta sig ut när det var ljust, soligt och varmt. Och visst när snön var på besök var det ju alldeles speciellt att ta en förmiddagspromenad med mina två hjärtan. Jag behöver nog lite pepp, och så får jag inte ge upp så lätt! Jag vet ju att allt blir så mycket bättre när vi lyckas ta oss ut en sväng på förmiddagen! Men någon snälla påminn mig om detta när jag försöker klä på två barn, själv fullt påklädd för att de inte ska behöva vänta på mig (=svettig) den ena gråter för att han är så trött och vill sova, den andra skriker och ringlar sig som en orm för att han är 2 år och inte vill någonting som jag vill.
Idag har jag ork att skriva om det här trots att det är blodpudding på hela golvet efter lunchen (BLW bebis som precis börjat äta) och trots att jag inte fått igång varken en tvättmaskin eller diskmaskin, för att vi kom ut i morse och vi spanade på lastbilar och traktorer, vi hoppade på smällbär och försökte klappa ekorren i parken. Jag måste njuta av den här tiden i allt vardagskaos för att snart kan den vara över. Snart tar Ante över staffettpinnen och det kanske är mina sista veckor hemma, någonsin!! Det hoppas jag inte, men jag måste passa på att njuta av vardagen.
